Kategori: Okategoriserade

23-28 oktober spelades Uppsala Young Champions i Upp… Upplands Väsby, vad gör man inte för att försöka lura det förhatliga viruset?! FHM och regeringen hade en kort tid innan turneringsstart gått ut med restriktioner gällande just Uppsala, med kort varsel lyckades arrangörerna skaka fram en ny spelort/-plats. Föredömligt. Nog om det, nu till det schackliga.

Uppsala Young Champions har blivit en årligen återkommande turnering, som lyckas attrahera elitjuniorer från Europas alla hörn. Detta är såklart roligt i sig, men anledningen att uppmärksamma detta lite extra är att Västerås SK var välrepresenterade i det starka startfältet. Både Milton Pantzar och Ludvig Carlsson hade vässat sina schackpennor inför den rätt intensiva tävlingen, med inte mindre än tre stycken dubbelronder.

Milton stod för en enastående prestation som nästan, nästan, räckte hela vägen till segerbuckla och en fetare prischeck. Han ledde länge turneringen i ensam majestät, 6/7(!) inför sista dagen. Slutlottningen blev tuff, inledningsvis JungMin Seo med svart. Öppningen klarades av utan komplikationer, istället var det runt drag 20 som JMS fick ett initiativ som han sedan förvaltade väl hela vägen in i mål. Målsnöret var därmed framflyttat en bra bit, samtidigt som Milton blivit förbisprungen av Nederländske Siem Van Dael. Inför slutronden behövdes för minst delad seger alltså en vinst, samtidigt som Siem inte fick vinna. Lottningen blev även denna gång rätt så ickeoptimal – svart (igen) mot turneringens högst rankade spelare, österrikiske Felix Blohberger. Milton spelade kreativt med ett tidigt 10. … h5, ställningen behölls dock balanserad, även om vit blev tvungen att hålla tungan i rätt mun. I drag 22 uppkom en vinstställning från ingenstans, där det gällde att hitta ett vrålstarkt Td7 följt av Ted8 med dubblering riktade mot en bunden springare –> pjäsvinst. Även om det finns viss logik i draget är det rätt svårfunnet, såpass att även den eminente kommentatorn Nils Grandelius missade detta drag. Efter denna miss fanns i praktiken inga vinstchanser kvar, alla pjäser snabbade sig ned i lådan för att förbereda för skakande av reminäve. Övriga resultat gick precis så bra som önskat, remi räckte till andraplats, med inte mindre än tre stycken spelare på samma poäng och sämre särskilning. Milton var därmed bästa svensk. (6½/9)

För Ludvigs del var det inte den bästa turneringen i pojkaminne, men det fanns klara ljusglimtar även här. Vitspelet såg ut att fungera fint, med 3½/5 mot respektabelt mostånd. Ludvig slutade på 4½/9 och placerade sig i mitten av fältet ungefär. Noterade att Ludvig föredömligt hjärngympade under pågående turnering med lite härlig ultra-bullet. Vad ska man annars göra med kvällarna och sovmorgnarna?

Resultat: https://resultat.schack.se/ShowTournamentServlet?id=7867

Partier för genomspelning: https://chess24.com/en/watch/live-tournaments/uppsala-youth-champions-2020

 

Nämnas bör även att segraren hade effektiva segervapen med vit genom 1. h3, 1. h4, 1. a3, och 1. a4, där kan man lära! Kudos till arrangören för bra livesändningar, som Fiona Steil-Antoni höll i tillsammans med prominenta svenska gäster.

Som Andreas redan redogjort för ett par inlägg längre ned så var det en rätt konstig uppladdning inför detta sammandrag. Det var en hel del jobb med att försöka få ihop slagkraftiga lag, som skulle försöka kämpa kvar båda Västerås topplag. Detta mitt i en brinnande pandemi, med oroväckande utveckling tiden närmast sammandraget. Väl på plats i Växjö skingrades några av de farhågor som funnits i Västerås-lägret, arrangemanget var på alla vis Corona-säkrade, så långt det gick. Det var mycket bred marginal mellan alla bräden och som mest två matcher spelade i samma lokal. Tillgång till handsprit var god. Lite ovant var det ändå att inte få gå runt och titta på övriga matcher, samt vid färdigspelat parti var man inte längre välkommen i lokalen (förutom lagledare).

Nåja, nu till det som verkligen betyder något – schacket.
I fredagens rond väntade Eksjö SK, som är kända för att ibland kunna samla ett fantastiskt starkt lag, medan de andra gånger är kraftigt reservbetonade. Denna gång hade lagledningen fått ihop ett starkt lag, men Västerås var ändå (knappa) rankingfavoriter.

Tidigt i matchen fick Milton en pjäs mer eller mindre till skänks av en oförsiktig Axel Ornstein, partiet fortgick rätt så länge, men vinsten var aldrig hotad. Ralf och Normunds spelade remi mot sina GM-kollegor Gdanski och Heberla.

Pontus hade ett övertygande övertag och sannolikt vinstspel mot Mladen Gajic, vid ett tillfälle gjordes dock ett allvarligt felsteg vilket helt vände på steken. Mladen blev senare tvungen att försöka vinna K+D vs K+T, vilket han klarade.

Min DNA-klon pressade med vit mot Per Vernersson och lyckades bryta igenom på kungsflygeln. Detta resulterade senare i ytterligare en ovanlig vinstföring, mattsättning med S+L – Erik klarade detta galant.

Själv blev jag tidigt pressad och dukade till slut under i ett bondeslutspel.

Ludvig hamnade i materiellt underläge med olikfärgade löpare, dessutom med dubbla dubbelbönder. Med tungan korrekt hållen i rätt mun var remin dock aldrig i fara, faktum är att Ludvig nekade remi i ett läge där det endast var moståndaren (om någon) som kunde spela på vinst.

Baldur fick igång bra pjässpel i en kungsindisk variant, hur det blev remi missades av undertecknad – men det såg ut som utjämnat, kanske med mersmak, det senaste jag såg.

Resultat: 4-4

Efter en fredagskväll runt pokerbordet för mig, med flera, var lördagens rondstart kl 14:00 alldeles lagom. Första partiet i matchen mot Limhamn var färdigspelat efter endast ~20 minuter, då gav Anders Erikssons telefon ifrån sig ett läte. Anders gick själv till domaren och anmälde detta, 0-1 så snabbt var inte direkt drömstarten.

Normunds lyckades rädda en dålig ställning, mot Stellan Brynell, till remi.

Pontus och Philip Lindgren remiserade efter ett balanserat parti, som från sidan inte såg ut att erbjuda några större vinstchanser för någon.

Ett parti som däremot erbjöd chanser, åt båda håll, var Miltons parti mot Peñalver. Milton spelade kreativt och såg ut att ha fått upp ett härligt vinstspel. Någonstans gick det dock snett och pendeln svängde över till förlust så sakteliga.

Jag såg dessvärre inte så mycket av Ralfs parti mot Jeppson, så jag låter det förbli okommenterat.

Själv mötte jag Anders Nylén och försökte pressa fram någon typ av fördel, men var nog aldrig i närheten av något som liknar vinst.

Erik hade en rätt spännande öppning mot Joel Eklund, där jag var osäker på vem som stod bäst. Strax efter tidsnöden var det inte längre oklart, Joel vann efter ett angrepp mot kungen.

Ludvig såg ut att få ett något sämre slutspel, där Conny Holst lyckades pressa fram en vinst med aktiva torn som största vapen.

Västerås har många gånger haft svårt för Limhamn, så även denna gång – trots ett ~70 p högre rankingsnitt. Resultat: 2-6

Söndagens match började som alltid klockan 10:00, vilket kanske inte är skönt där och då, men möjliggör en hemkomst i rimlig tid. Spänningen i serien var nu olidlig, vi mötte Farsta och behövde minst oavgjort för att hålla oss kvar. Farsta behövde i sin tur vinna för att hänga kvar. I både lördagens och söndagens match hade Farsta lämnat W.O. på bord 8. Faktumet att både första- och andralaget kämpade för sin överlevnad gjorde att vi vågade oss på en liten chansning, att Farsta inte skulle kunna lyckas skrapa ihop en spelare för endast söndagens rond. Detta resonemang gjorde att vi satte andralagets lägst rankade spelare på bord 8 mot Farsta, för att förhoppningsvis kunna inkassera gratisvinst där, samtidigt som lagen i övrigt blir något starkare.Vår lilla gamble höll, 1-0 Västerås.

På borde 1 utspelades en sjuhelsikes holmgång, Milton offrade alla bönder han hade (bildligt talat) och spelade på att Jan Lundins kung skulle duka under. Kungen blev insurrad på f8 och hade svårt att försvara sig, 3-4 merbönder, eller vad det var, till trots. Fint pjässpel i ett ihåligt försvar, 2-0.

Pontus stod länge marginellt sämre mot Anders Livner, vilket växte i magnitud och under tidsnöden slogs den sista spiken i kistan.

Normunds mötte Kezli Ong och spelade ett säkert parti, vilket inte gav några chanser för motståndaren. Sakta men säkert förstärkte han fördelen tills att vinsten var ett faktum.

Ralf mötte KIA med svart och utjämnade tidigt. Kort därefter stod han bättre och efter några inexaktheter från båda parter stod han på dundervinst.

I mitt parti mot Niclas Hjelm trodde jag att jag kommit ut marginellt bättre ur öppningen, men kort därefter började spela helt planlöst. Niclas tog tacksamt över taktpinnen och hade i ett antal lägen (tror jag) vinst, men lyckades inte sy ihopsäcken. Jag drog en remisuck av lättnad.

Erik spelade kungsindiskt mot Karl Stavenberg. Partiet var väl hyfsat i balans såg det ut som, när Erik gjorde ett lite suspekt bondeoffer. Efter det satt Karl i förarsätet resten av partiet och lyckades bärga hela poängen.

Andreas vinst på bord 7 har han själv redogjort för.

Resultat: 5½-2½

 

Sammantaget kan helgen inte sammanfattas på något annat vis än SUCCÈ. Båda lagen var rätt så pressade att prestera, annars väntade nedflyttning. Nästa säsong, när nu den kommer igång, har vi alltså fortfarande ett lag i högsta och ett i näst högsta serien. Tack till samtliga Västeråsare för starka schackliga insatser och även trevligt samkväm 🙂

 

Vecka 44 är det höstlov och det innebär att det är inga träningar på schackklubben.

Lördagen den 24 oktober 2020 spelades den andra månadstävlingen under HT 2020. 9 elever deltog i tävlingar i två grupper.

I grupp 1 tävlade 6 elever (2 Vita bönder och 4 Svarta bönder). Det var en kamp mellan samma 2 svarta bönder liksom under förra månadstävling i slutet av september 2020. Liam Uhlin och Miron Pavletsov vann alla sina partier och frågan om vem vinner gruppen avgjördes i partiet mellan de i ett personligt möte. Den här gången vann Miron.

I grupp 2 tävlade 3 elever (2 Springarna och 1 Löpare). Här fick vi en överlägsen vinnare. Löparen Melker Samuelson vann alla sina partier mot Springarna Moa Orell och Leo Johansson Stolpe.

När det vara dags att spela de avslutande tre ronderna av Elitserien och Superettan i Växjö så hade arbetet med att försöka få ihop fullt lag i dessa Coronatider redan pågått i flera veckor. Det kan tyckas som att villkoren var lika för alla deltagande klubbar, men så var långt ifrån fallet. Medan de flesta skulle försöka få ihop åtta spelare (och en del inte heller lyckades med det) så skulle vi och SK Rockaden Stockholm lyckas skramla ihop dubbelt så många. SK Kamraterna från Göteborg hade dessutom sedan länge meddelat att de inte tänkte delta, och de lag som skulle möta dem fick alltså gratissegrar med 8-0 i slutstriden. Vi var inte ett av de lagen. Allt detta kan vara bra att ha i åtanke med tanke på hur det hela sedan slutade på söndagseftermiddagen. Men vi tar det från början.

Trots att vi fick ett sent återbud, något dygn innan avfärd, så hade vi fullt lag när vi begav oss från olika delar av Mälardalen ner mot södra Småland. Alla de som hade tackat nej till spel hade naturligtvis fullgoda skäl till detta, t.ex. att man arbetade inom vården eller att man arbetat hemifrån ett halvår och inte gärna kunde be om ledigt för schacktävling när man inte ens fick komma in till kontoret. Vidare var vi mycket tacksamma gentemot de reserver som ställt upp för spel och därmed gjorde att vi över huvud taget hade chansen att försöka försvara vår plats i Superettan. Men med detta sagt så kunde vi samtidigt konstatera att vi kom till spel i den enormt viktiga matchen mot Kristallen med ett kraftigt försvagat lag.

Vid helt ordinarie lag skulle vi ha Elo 2199 på slutbordet. Nu spelade vi med fem reserver och ett Elo på 1609 som lägst. Alla kämpade storstilat och ska ha all heder av sin insats, men allteftersom matchen fortskred visade sig detta vara för tungt. Vi förlorade fyra av dessa partier, och strax efter tidsnöden återstod bara de två toppborden och ett underläge med 4-2.

Jag spelade själv på andrabordet och kom efter ett något svängigt parti in i ett slutspel med löpare mot springare och vissa vinstchanser. Jag lyckades dock inte omsätta dessa, och när ställningen började mynna ut i remi blev mina åtgärder allt mer desperata med resultatet att jag förlorade och att matchförlusten var ett faktum.

Nu var tabellen riktigt jobbig läsning för vårt manskap. På lördagen väntade dessutom Rockaden Umeå som hade vissa chanser att nå topp två som skulle ge uppflyttning till Elitserien. Det var bara att bita ihop, sova och förbereda sig väl, och sedan göra vad som kunde göras. Trots allt inträffar ju mirakler ibland.

När laguppställningarna publicerades en kvart innan matchstart visade det sig att vi hade en snittranking som låg 167 Elopoäng under våra motståndares. Vid tre av borden skilde det flera hundra poäng till vår nackdel. Rankingtal är dock en sak, och vad som händer på brädena är ibland någonting helt annat, och i denna match så var det inte minst våra reserver som visade vägen. Vid två av de nämnda borden vann Andreas Carlsson och Jonas Granath mot betydligt högre rankande motståndare. Även jag själv lyckades bidra med en etta mot FM Erik Malmstig, och när sedan reserven Ådahl (som vunnit på fredagen) tog remi så säkrades matchsegern med 4 ½ – 3 ½.

Inför slutronderna så hade specialregler för nedflyttningsstriden tagits fram för att inte orimliga sportsliga orättvisor skulle uppstå med tanke på tidigare nämnda w.o.-vinster. Vid vår segermiddag på lördagskvällen rådde viss förvirring kring vad som egentligen gällde. Vi hade fått meddelande från förbundshåll att seger i avslutningsmatchen mot Schack 08 Norrköping skulle innebära att vi klarade oss kvar i Superettan, men som en del av oss tolkade reglerna stämde inte detta, utan vi skulle åka ut oavsett resultat.

Vi beslutade oss för att hoppas att beskedet vi fått från högsta håll gällde, spela matchen först och återkomma till eventuella regeldiskussioner efteråt. Sedan var vi ett gäng som begav oss vidare till Bishops Arms för att fira segern, diskutera det orimliga i att samlas på det här sättet mitt i en pandemi, samt i rimlig grad fylla på vätskedepåerna inför söndagens drabbning.

I den avslutande ronden var jag själv uppkallad till förstalaget, som i ett närliggande hotell spelade för att rädda sig kvar i Elitserien. Johan Kretz hade därför denna dag fått ta över rollen som lagledare för andralaget, och visade föredömlig seriositet inför uppdraget genom att dyka upp till matchen ordentligt utsövd.

Själv lyckades jag vinna mitt parti i förstalaget relativt snabbt efter en del eskapader nere i mitt vänsterhörn av brädet. Eftersom bara lagledarna fick vara kvar i spellokalen när de spelat klart begav jag mig iväg till andralagets hotell för att försöka få en uppfattning om hur matchen där utvecklade sig.

Väl framme visade det sig att den hade gått relativt snabbt. Endast ett bord återstod och vi ledde matchen med 4-3. Lagledare Kretz kom ut och rapporterade upphetsat om att Jonas Granath (en av dessa fantastiskt kämpande reserver) hade varit helt förlorad, men nu hade spelat upp mycket goda remichanser. Strax därefter var den delade partipoängen och de två matchpoängen ett faktum, och när vi fick beskåda slutdelen av det avgörande partiet var det svårt att hitta något annat ord att beskriva det hela med än just ”mirakel”.

Båda lagen hade vunnit och vi samlades på O’Learys för att fira. Förstalagets Elitseriestatus var i hamn, men för andralaget rådde fortsatt frågetecken vilken serie som egentligen väntade nästa säsong. Pontus Sjödahl hade SMS-kontakt med sina kontakter, och till slut kom beskedet vi alla hade hoppats på. Västerås SK II spelar i Superettan även kommande år.

I efterhand har jag noterat att det här och var har dykt upp diskussioner huruvida detta verkligen var ett korrekt beslut. Jag är den första att hålla med om att de regler som hade skickats ut innan slutsammandraget mycket väl hade kunnat läsas på ett annat, och för oss mindre förmånligt, sätt vid en bokstavlig tolkning. Det kan därför vara intressant att jämföra vårat slutresultat med Upsalas, en klubb som helt klart spelat sig kvar enligt alla regler, men som var de vars resultat gjorde att vi klarade oss kvar med hjälp av specialreglerna.

Borträknat våra respektive matcher mot Kamraterna så hamnade Västerås två matchpoäng före Upsala, vilket får betecknas som en relativt bred marginal. När vi mötte Kamraterna hade de fullt lag och en medelranking klart över det medeltal som gäller för Superettan detta år. Vi förlorade då med minsta möjliga marginal, 4 ½ – 3 ½. När Uppsala ”mötte” Kamraterna hade man själva bara sex spelare på plats, men vann ändå matchen med 8-0. Sett utifrån den uttalade målsättningen att skapa sportslig rättvisa råder det enligt min mening ingen tvekan om att det var rätt beslut som fattades.

Sammanfattningsvis kan man konstatera att vi gjort en storstilad säsong på alla plan, kämpat som hårdast när det såg som allra mörkast ut, och att det till slut till stor del var just våra reserver som i hög grad bidrog till att säkra kontraktet i Superettan.

I söndags spelades andra ronden i tredje säsongen av Swedish Chess Team Battle.

Vi slutade på andra plats med 219 poäng, endast en poäng ifrån förstaplatsen Örgryte SK med 220 poäng.

Bästa poängplockare blev Johan Norberg, Johan Eriksson och Love Janse.

Alla resultat i omgången kan ses här.

Andraplatsen innebär att vi får 10 poäng i serien och tar oss upp till plats 4.

I söndags spelades första ronden i tredje säsongen av Swedish Chess Team Battle.

Vi slutade på 6-e plats med 221 poäng efter Örgryte SK med 228 poäng. Vann gjorde Wasa SK med 260 poäng.

Bästa poängplockare blev Ludvig Carlsson, Andreas Backman och Filip Björkman.

Alla resultat i omgången kan ses här.

På Söndag 27 September börjar tredje säsongen av Swedish Chess Team Battle.

Formatet är som förra säsongen med 3 minuter per spelare, fast nu spelar man även med 1 sekunds tillägg efter varje drag. Dessutom är turneringen numera under Sveriges Schackförbunds paraply.

Spelschema:

• Söndag 27 september, kl 18.15: Omgång 1.
• Söndag 4 oktober, kl 18.15: Omgång 2.
• Söndag 11 oktober, kl 18.15: Omgång 3.
• Uppehåll 18 oktober då allsvenska sammandraget i Växjö äger rum.
• Söndag 25 oktober, kl 18.15: Omgång 4.
• Söndag 1 november, kl 18.15: 5:e och sista omgången.

Planen är sen att ha en ny säsong 15 november–13 december.

 

Alla medlemmar är välkomna att delta. Länk till omgång 1 finns under Aktuella inbjudningar. Mer information och tidigare resultat kan läsas här.

Lördagen den 26 september 2020 spelades den första månadstävlingen under HT 2020. 9 elever deltog i tävlingar i två grupper.

I grupp 1 tävlade 6 elever (2 Vita bönder och 4 Svarta bönder). Det var en hård kamp mellan 3 svarta bönder som kom till början av sista ronden med lika antal poäng. Zakhar Vedeneev förlorade sitt parti i sista ronden, medan två andra vann över sina motståndare. Vinnaren i gruppen blev Liam Uhlin p. g. a. att han vann över Miron Pavletsov tidigare i personligt möte.

I grupp 2 tävlade 3 elever (2 Springarna och 1 Löpare). Här blev kampen ännu hårdare och krävdes den andra omgången. Löparen Valdemar Alden vann över två Springarna.

Ludvig som började på NTG dvs Schack gymnasiet i Oslo, spelar just nu i Offerspill Nordic Invitational, där han just nu är på 5:e plats med prestation 2511 inför sista ronden.

För att ta IM normen krävdes 2450 i snittranking och 3 IM motståndare samt möten med deltagare från olika länder. Då han i sista ronden möter klubb kompisen GM Normunds Miezis så är saken klar. Även vid förlust sista ronden så räcker det till IM norm.

Resultaten hittills är 5,5 poäng med vinst mot 2 IM, vinst  mot 3 FM samt remi mot en IM och 2 förluster mot IM, dvs han har bara mött starkt motstånd och just nu +153 ranking. Med remi sista ronden passerar han 2300 och tar även FM titeln. I tävlingen spelar även 2 andra Svenska spelare, Linus Johansson 5 poäng och Gustav Törngren på 2,5 poäng.