Som klara underdogs ratingmässigt behöver man ibland ta till drastiska åtgärder för att rubba balansen. Ett noggrant planerat strömavbrott på röda linjen mellan T-Centralen och Hornstull gjorde att några av spelarna hade en perfekt ursäkt att ramla in i lokalen efter utsatt starttid. Två spelare färdades med en halvsuspekt taxi, medan en tredje var betydligt kyligare och helt sonika väntade in att strömavbrottet skulle lösas. Med sex friska minuter till godo, för att undvika förlust, äntrades lokalen.
Bord 1:
Anders Eriksson spelade som vit mot Patrik Lyrberg. Patriks h-bonde fick turbofart i öppningen, vilket ledde till en obalanserad och farlig ställning. Trots tappert försvarande bröt angreppet ut med full kraft, och Anders dukade under.
Bord 2:
Undertecknad spelade svart mot Oskar Von Bahr. Partiet kändes balanserat under öppningsfasen. I mittspelet fick vi varsin fribonde, och det kändes som ömsesidiga chanser där jag lyckades hålla tungan rätt i mun i komplikationerna som uppstod. Min potentiellt svaga fribonde på b-linjen transformerades istället till ett farligt vinstvapen, och kort efter tidskontrollen var segern i hamn.
Bord 3:
Love Janse spelade vit mot Anders Bäcklund i en KIA-liknande öppning. Det blev en dynamisk ställning med lång rockad för båda spelarna. Huruvida det någonstans fanns fördel för någon låter jag vara osagt, men det mynnade ut i remi.
Bord 4:
Mikael Jonsson spelade svart mot Fredrik Andersson i ett parti som såg jämnt ut, utan några vilda utsvävningar från endera spelare. Delad poäng kändes både rättvist och sannolikt ju längre partiet förflöt, och det blev mycket riktigt varsin halva.
Bord 5:
Andreas Backman spelade vit mot Mårten Aronsson i en öppning som motståndaren själv spelar som vit. Något gick aningen snett i öppningsfasen för Backman, vars kung relativt tidigt befann sig på g3. Med ett materiellt underläge och en skakig kung så var det sannolika resultatet förlust. Partiet pågick länge, och Mårten hade fortfarande klar fördel när han säkrade matchsegern för Kungstornet genom dragupprepning vid ställningen 4-2.
Bord 6:
Johan Kretz spelade svart mot Torbjörn Glimbrant. Johan spelade stabilt och lyckades växa sin fördel ju längre partiet gick. Precis när vi Västeråsare (inkl. Johan) trodde att en helpoäng skulle bärgas blev vi påminda om att alla tornslutspel är remi, vilket alltså blev resultatet. Det blev dagens längsta parti, och förlustsiffrorna skrevs i och med det till 5-3.
Bord 7:
Jonas Granath spelade vit mot Johan Henriksson och lyckades tillskansa sig vad som såg ut som en spännande fördel i öppningsfasen. Motståndaren försvarade sig dock med bravur, och efter avvecklingar så var det plötsligt svart som hade fördel. Partiet mynnade ut i ett bondeslutspel som inte gick att försvara för Jonas.
Bord 8:
Filip Björkman spelade svart mot Anders Larsson. Kungstornetspelaren vann en bonde i öppningsfasen och behöll därefter sin fördel fram hela vägen till seger.
Trots förlust med 5-3 så får det anses vara en godkänd match för andralaget. Det fanns mersmak i partiet Granath-Henriksson, och sannolikt bör det i flera lägen ha funnits vinst för Kretz. Å andra sidan kan man nog påstå att det var snudd på mirakulöst att Backman fick remi. Rättvis seger för Kungstornet, men vi bjöd åtminstone upp till kamp.