Lördag 29/2 spelades två matcher i Medborgarhuset vid Hägerstensåsen. Rockaden I och Rockaden II vs Västerås två första lag.
Detta referat behandlar förstalagets match – den som vill läsa om andralagets match får invänta min DNA-klons redogörelse. Än en gång var jag nere på rätt så låg tid, varför sammanfattningen av övrigas partier kanske haltar något.
Bord 1: ½-½
Pontus fick ta sig an Jonas Barkhagen med vit. Öppningsduellen verkade Pontus vinna, med lite småtrix som fick Jonas bondestruktur att knasa ordentligt. Svart fick som kompensation aktivt pjässpel och en halvöppen h-linje, som tillsammans borde vara tillräckligt. Hur partiet mynnade ut i remi missades. Det var en rätt så ordentlig tidsförbrukning även i detta parti.
Bord 2: ½-½
Milton fick försvara sig med svart mot Arturs Neiksans. Detta sköttes med bravur och de goda var aldrig riktigt hotade. Snarare såg det ut som Milton hade ett visst initiativ genom mittspelet. Inga större misstag begicks dock och remitass kunde skakas.
Bord 3: ½-½
Peter Bergström fick möta Erik Hedman. Vit fick till synes bekvämt spel med terrängfördel på damflygeln och naturliga idéer. Hedman spelade dock effektivt och höll partiet balanserat. Genom tidsnöden var det Hedman som spelade på vinst och hade förmodligen vunnit, om han bara fortsatt spela istället för att acceptera remi. Detta gjordes dock av matchtaktiska skäl, då en remi högst sannolikt garanterade matchseger.
Bord 4: ½-½
Ralf Åkesson fick manövrera den svarta brigaden mot Erik Blomqvist. Erik skaffade sig tidigt ett visst initiativ, som renderade en merbonde i ett slutspel med damerna kvar. Erik pressade för seger, men med tanke på matchställning valde han kanske inte de allra hårdaste fortsättningarna, han spelade istället säkert, utan förlustfara. Ralf fick steppa på remilinjan, men den balansakten var inga problem för vår rutinerade GM.
Bord 5: ½-½
Själv fick jag möta Nicolaj Zadruzny i ett rätt intetsägande parti. Efter ett antal felsteg i min (tydligen) återkommande tidsnöd hade han i ett läge Td3+, som ser ut att ge väldigt bra vinstchanser. Efter det missades var det åter balans, som blev till små, små vinstchanser för de goda istället vid ett S vs L-slutspel. Remin var dock aldrig i fara vid korrekt spel.
Bord 6: ½-½
André Nilsson spelade sin vana trogen en variant av moderna försvaret mot Krum Berovski. Vit fick ett rätt fröjdigt spel och förbrukade mycket tid. Just när det såg ut att kunna bli riktigt spännande la André in ett taktiskt remianbud – vilket accepterades relativt kvickt. Remi med svart på rekordtid i säsongen första parti, med beröm godkänt!
Bord 7: ½-½
Baldur fick med vit möta Leo Crevatin. Då de är relativt jämnåriga gissar jag att just detta möte utspelats ett antal gånger förut. Baldur fick ett skönt slutspel med S+L vs S+L, där han kunde pressa mot en isolerad bonde. Tror inte Leo var i någon akut fara någon gång, men det gäller att spela exakt när man är under press.
Bord 8: 1-0
Typiskt! En perfekt rad var bara ett parti bort. Brorsan fick som svart försvara sig mot Thomas Engqvist. Inledningsvis såg det rätt lugnt och städat ut, några drag senare stod Erik på vad som såg ut att vara positionell förlust. Då började det vevas rejält, nästan samtliga svarts pjäser slängdes fram mot kungen, eller av brädet dräpta på offeraltaret. Till synes såg vit ut att hela tiden ha vinst, men det fanns många lägen där ett felsteg hade resulterat i en kungadekapitering och skönhetspris. När stormen bedarrat var det helslut.
So close, men ändå inte.